Avsägelse av kyrkliga uppdrag

Jag orkar inte med den förljugna anda som i dag tydligen är legio inom den kyrkliga världen. Därför avslutar jag nu mitt engagemang som ledamot i Bunge Kyrkoråd och ledamot i Bunge samfällighets kyrkofullmäktige. Mina tidigare erfarenheter från näringsliv, militär verksamhet, politiska förtroendeuppdrag och ideellt arbete är att det generellt varit ”betydligt högre i tak” (undantaget någon enskild befattningshavare), än det klimat som i dag råder inom kyrkan. Stiftet ”kör över oss” och pastoratets tjänstemän accepterar ofta inte våra beslut. De gör som de vill. Vanligtvis deltar de inte ens vid våra ”styrelsemöten”.

Organisationen är för trög och många deltagare på flera styrelsemöten skapar inte ökad demokrati. (Ersättning minst 200kr/deltagare vid varje möte).

I Kyrkonämnden finns 8 ledamöter samt 7 ersättare. Pastoratsfullmäktige 24 ordinarie och 12 ersättare. Kyrkoråden (i dag 4 stycken), varav Bunge 10 ordinarie och 4 ersättare.

Vid en mängd olika tillfällen sedan 2005 års kyrkoval (nytt val 2009), har jag engagerat mig i kyrkans frågor kring församlingens verksamhet. Ofta har förslag, underlag och beslut aldrig vidare lyfts eller så har man vid kommande möten tvingats konstatera att besluten inte funnit gehör i pastoratets kyrkonämnd eller stiftsstyrelsen i Visby.

Några exempel:

Vi erbjöds ett fördelaktigt förvärv av f d Sundskyrkan. Bunge kyrkoråd var positiva, men vid nästa möte informerades vi om att erbjudandet inte antagits. Kyrkonämnden nekade, trots att lokala medel fanns. Jag saknar dialogen! Beklagar att det inte satsas på ungdoms-, kör- och annan verksamhet mitt i byn.

Gudstjänster. Kyrkomötets (kyrkans högsta beslutande organ) krav löste prästerna med att lägga gudstjänster på fredag förmiddagar. Personalen kan då delta på sin arbetstid. Ingenting för övriga församlingsbor.

Under pågående diskussion om sammanslagningar mellan församlingarna beslutar stiftstyrelsen i Visby om samgående (Rute, Fleringe och Bunge men inte Fårö). Bunge kyrkoråd och pastoratsfullmäktige var emot förslaget. Bunge representant reserverade sig i stiftstyrelsen. Ändå beslutar stiftstyrelsen om denna halvmesyr och vår fåröpräst meddelar i tidningen att alla är överens och positiva till beslutet samt att allt skall bli så bra. Det som stör mig mest är osanna påståenden och att prästen och stiftstyrelsen helt ignorerar såväl Bunge kyrkoråds som Kyrkofullmäktiges åsikter.

Min uppfattning är att de administrativa vinsterna fås vid en total sammanslagning. Då skulle vi dessutom klara oss med en präst, eller möjligen en präst och en diakon, vilket jag i så fall förordar.

För snart två år sedan ombads jag att skriva några rader i pastoratets ”Kyrkporten” med synpunkter på sammanslagning av våra församlingar. Jag skrev, skickade in, frågade varför den inte var med och fick svävande svar. Det hade varit klädsamt om jag fått reda på att den inte var tillräckligt inställsam eller om den brast i andra avseenden, men inte ett ljud. Nu räknar jag inte längre med att den skall komma med.

Har vi något berättigande? Är församlingsarbetet viktigast i kyrkans verksamhet? Min strävan har varit att kyrkan skall närma sig folket och anpassa sig till dagens samhälle. Tror inte på motsatsen! Min tid lägger jag nu där jag hoppas den gör mer nytta!