Synis på Horsan

En strålande vinterdag, den 2 januari, tog jag mig en ledig eftermiddag. Letade fram mina gamla skridskor och åkte till Horsan, en liten insjö i Fleringe. Eftersom det varit några kalla nätter och vädret var fint anade jag att isen skulle vara fin.

Det var tjock och fin synis. Fick på mig mina gamla skridskor och tog en liten sväng. Det kändes i fötterna, men var ändå underbart. Åkte i stort ett varv runt sjön. En häääärlig upplevelse. Några grader kallt, strålande solsken, och så kunde jag se och försöka följa småfiskarna under mig. De var naturligtvis snabbare än jag.

Det var bara ungdomens varma mjölkchoklad, korvmacka och den kladdiga apelsinen som saknades. Varför fick man alltid med sig en kladdig apelsin på vinterutflykterna? Vantarna av, skala apelsinen med darrande frusna fingrar och så på med vantarna igen. Nu var inte bara fingrarna kladdiga, utan även vantarna som gjorde att man nu frös om sina kladdiga händer. Det var då. Nu hade jag inte ens en termos kaffe med mig, men det saknade jag.

Ont i fötterna, men ändå en härlig vinterdag.