Kommer hem ganska sent. Mötet segade och varade nästan till 22.00 i Lau, söder om Ljugarn. Nu skall det bli skönt att komma hem. Cirka 11mil. Fullt med tankar och funderingar i skallen. Turisterna har dratt, så det är ganska lugnt på vägen. Ändå är jag trött när jag kommer hem vid halvtolvtiden.
Lisbeth är hemma. Hennes bil står i infarten och fönsterbelysningen är tänd. Släckt i sovrummet. Hinner inte ur bilen förrän katten kommer och vill ha lite omsorg. Låser upp, öppnar dörren och innan jag kommer in känner jag doften av nybakat. Lisbeth har bakat! Jag får en behaglig känsla av rofullhet, hemtrevnad och lugn. Lisbeth sover tryggt. Hon skall upp lite efter 05.00 för att ge sig iväg vid 06.30-tiden, då jag brukar kliva upp.
Jag skär en bit av den goda nybakade kakan, njuter och varvar ner. Kelar lite med katten och ger den mat. Efter snabba kvällsbestyr lägger jag mig bredvid Lisbeth som sover så tryggt. Skall jag väcka henne? Naturligtvis inte.
Egentligen har vi det ganska bra, men ofta rinner tiden ifrån oss och med viss besvikelse kan man konstatera att vi inte umgås lika ofta som vi träffas. Efter en kort fundering på morgondagens plikter somnar jag lugnt och tillfreds med min tillvaro. Det är rätt gott att ha någon som väntar på sig även om man inte får tillfälle att umgås, prata och kramas. Lycka är att sätta värde även på de små vardagliga händelserna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Å vilka fina ord! Bra uttryckt med att umgås och träffas.
Sitter här med fullt av matteböcker omkring mig medan Johan ser på hockey ;)
Kramar!
Tack för en trevlig helg i Göteborg. Vi håller tummarna för dig i morgon på tentan!
Kram!
Tack för din varma ord Arne! Så gott!
/Thomas Antser
Skicka en kommentar