Tråkiga telefonsamtal

För snart en månad sedan fick vi inom en timme, på fredagskvällen den 8 oktober, tre telefonsamtal. Två tråkiga dödsbud och ett roligare bud om lägenhetsköp som vi inte helt kunde glädja oss åt i all bedrövelse och sorg.
Min vana trogen var jag och bastade och badade tillsammans med konstnären och marknadsföraren. Den här gången var vi inte fler utan det var bara hjärntrusten i DBBW, De Bastu-Badande Wännerna. När jag kom hem berättade Lisbeth om de tre telefonsamtalen.
Lisbeths kusin Anders hade efter några månaders vistelse på Visby lasarett lämnat oss. Nu lämnar han oss efter att hans allmäntillstånd successivt försämrats allt mer och mer sedan i våras.
Som om det inte vore tragiskt nog får vi samtal om att vår dotters svärfar Curre även han gått bort. Det kändes mycket overkligt och tungt. Visserligen visste vi att han dagen innan drabbats av en kraftig hjärnblödning, men vi hade ändå svårt att ta beskedet till oss. Vi mindes ännu hans stora glädje och entusiasm i samband med Lina och Stefans bröllop och alla andra glada släktträffar och möten.
I samma veva meddelar en Visbymäklare att vårt bud på en lägenhet i Visby antagits som slutbud och att vi nu står som köpare till lägenheten. Jag tänker här inte närmare beskriva känslorna och sorgen kring de båda alltför tidigt bortgångna släktingarna. Lägenhetsaffären är intressant och den kanske jag kommenterar lite senare.