Oväntat möte i Bryssel

LAG-gruppen i Leader (landsbygdsstöd med EU-medel) var den 21 - 23 september under tre dagar i Bryssel för att bland annat bekanta oss med EUs verksamheter och adminstration.
När vi efter den teoretiska informationen står på EU-parlamentets åskådarläktare visar det sig att det från en Hultsfred-grupp finns en som varit i Fårösund och på Gotland. Jag tar snabbt reda på att han en gång även har bott i Fårösund. När han säger att han heter Anders Helgee, inser jag genast att hans far en period var lärare i Fårösundsskolan. De bodde då som närmaste grannar till oss på Strandvägen i Fårösund. Faktum är att min tvillingbror Bertil en gång räddade honom från att drunkna när han ramlade i sjön från bryggan. Bertil såg honom ligga i vattnet, hoppade i och drog upp Anders.
Nu träffas vi av en händelse i Bryssel! Utan att vi känner igen varandra! Världen är ibland ganska liten.
Jag ber honom hälsa sin far innan vi skiljs åt.

Vad är lycka?

Kommer hem ganska sent. Mötet segade och varade nästan till 22.00 i Lau, söder om Ljugarn. Nu skall det bli skönt att komma hem. Cirka 11mil. Fullt med tankar och funderingar i skallen. Turisterna har dratt, så det är ganska lugnt på vägen. Ändå är jag trött när jag kommer hem vid halvtolvtiden.
Lisbeth är hemma. Hennes bil står i infarten och fönsterbelysningen är tänd. Släckt i sovrummet. Hinner inte ur bilen förrän katten kommer och vill ha lite omsorg. Låser upp, öppnar dörren och innan jag kommer in känner jag doften av nybakat. Lisbeth har bakat! Jag får en behaglig känsla av rofullhet, hemtrevnad och lugn. Lisbeth sover tryggt. Hon skall upp lite efter 05.00 för att ge sig iväg vid 06.30-tiden, då jag brukar kliva upp.
Jag skär en bit av den goda nybakade kakan, njuter och varvar ner. Kelar lite med katten och ger den mat. Efter snabba kvällsbestyr lägger jag mig bredvid Lisbeth som sover så tryggt. Skall jag väcka henne? Naturligtvis inte.
Egentligen har vi det ganska bra, men ofta rinner tiden ifrån oss och med viss besvikelse kan man konstatera att vi inte umgås lika ofta som vi träffas. Efter en kort fundering på morgondagens plikter somnar jag lugnt och tillfreds med min tillvaro. Det är rätt gott att ha någon som väntar på sig även om man inte får tillfälle att umgås, prata och kramas. Lycka är att sätta värde även på de små vardagliga händelserna.