Från Leader till nya Modraternas förbundsstämma

Direkt efter Leader-utbildningens slut började moderaternas förbundsstämma. Lämpligt nog även den förlagd till Suderbys i Tofta. Det var bara att gå tvärs över till intilliggande lokal.
Flera intressanta motioner var inlämnade, och jag delade inte förbundsstyrelsens förslag till beslut i alla delar.
Nord Stream, Gazprom, förre ryske regeringschefen Vladimir Putin och den ryska gasledningen uppfattar jag helt och hållet som ett ryskt politiskt styrmedel och där delar jag motionärens uppfattning, liksom försvarsfrågan (bifall från förbundsstyrelsen) och motionen om en restriktiv hållning till vidare utbyggnad av vindkraften främst av miljöskäl. Min uppfattning är att alla former av energiproduktion skall ges samma villkor och möjligheter. Jag är inte intresserad av att man med allmänna medel skall bekosta en elkabel till fastlandet för 2,5 – 3 miljarder.
Ett konstigt förslag om nya idéer inför valet 2010 presenterades i en proposition. Nu skall provvalet tas bort och en ”rekryteringskommitté” skall fastställa listorna inför valet. Vill vi verkligen ha en sådan toppstyrning? Jag tror det är ett dåligt sätt om man vill skapa bredare inflytande från våra medlemmar. Hur skall namnen på listan ordnas? Hur skall kandidaterna rekryteras? Skall vi inte sträva efter ett bredare inflytande i stället för att i hög grad koncentrera makten till denna rekryteringskommitté?

Vart leder Leader?

Efter ett års erfarenheter går vi som är med i Leader Gotlands styrelse nu in i det andra verksamhetsåret. Vi har ett viktigt uppdrag – att fördela flera EU-miljoner – till projekt, där de kan göra bäst nytta för utvecklingen av Gotlands landsbygd. I helgen träffades vi på Suderbys för att lära känna de nya, ”svetsas samman”, konstituera oss och fundera på hur vi vill jobba framöver. För att orka göra ett bra jobb måste vi hushålla och hitta goda och socialt fungerande former.
Vi får inte lägga kraft på småsaker och oväsentligheter utan det är nu viktigt att vi verkligen satsar på att bedöma inkomna projektansökningar så objektivt och seriöst som möjligt.
Bo Ronsten ledde team-utbildningen med den äran och vår nyvalde ordförande, Ola Lindvall, gjorde ett gott intryck. Han verkade också nöjd med oss. Tror de ”nya” kommer att smälta in i styrelsen på ett bra sätt.

Vem är det som knaprar på mitt hus?

Första natten hörde vi att det var verksamhet i huset efter att vi gått och lagt oss. Vi antog att det vara några möss som delade vår bonings ytterväggar. Det gillade vi inte! Fram med fällorna! Vi gillrade dem ute längs hussockeln, där vi tänkte oss att de kunde röra sig. Och minsann under de kommande nätterna tog vi några små möss.
Under en fikapaus ser Stefan en nyfiken rackare sticka fram, sniffa och speja i ett hörn. Vi ställer dit råttfällan och kan ni tänka er… Efter en liten stund kommer den fräckisen fram igen sniffar, lyssnar och rör sig snabbt. Vi sitter blickstilla! Råttfällan verkar intressant – luktar gott? – och så! Smack! Från första parkett ser vi den fräcka rackaren gå direkt i vår fälla.

Härlig men vemodig påsk

Så var det dags för årets återkommande ”vårbruk” vid stugan i Lunderhage i Fleringe. Lina, som älskar att vara här på våren då hon får lämna Stockholm för några dagar med välförtjänt tystnad i stugan. Hon har med sig Stefan och de gör ett jättebra jobb. Lisbeth och jag är också med, men nu saknar vi mormors glada rop: ”Kom, nu är maten färdig!” och ”Nu är det kaffe!”. Maten får vi fixa själva och till fikat blir det aldrig mer en massa smarriga kakor och godsaker. Hoppas du och morfar är nöjda med oss och vårt arbete! Trots att det inte blev som vanligt är vi ändå rätt belåtna och jag fick ju låna Sigges traktor och vi hade en härlig påskkväll med knytkalas tillsammans med kusiner, kusinbarn och vänner. Mormor Ellen, du fattas oss så mycket och särskilt när vi är i stugan. Hoppas du och morfar har det bra nu när ni får vara tillsammans igen.

Vinterbadande patetisk redaktör

Har ni sett redaktionschefens på GA Peter Wennblad lördagskrönika? Nu haussar han upp att han skall vinterbada 1 april och utmanar alla att ställa upp på detta fantastiska evenemang som de kallar vårdoppet. En halvsidesannons har han också vräkt till med! Var finns proportionerna?
Det är bara så patetiskt och naivt!
Vi badar varje vecka i Östersjön, tar då två till tre dopp, och vi gör det året runt! I år har det varit en lindrig vinter. Bara vid två tillfällen har det varit is och ingen gång så vi behövt hugga upp vak. Däremot uppstod vid ett tillfälle lindriga skärsår på smalbenen. Det blir när man går genom isen mot de vassa isflakens kanter. En liten bit längre ut kunde vi doppa oss i det issörjiga vattnet.
Sen tar vi en pilsner, går in i bastun och ojar oss över tramsiga tidningsredaktörer som tydligen inte har så mycket viktigt att syssla med eller måste visa någon sorts mod och manlighet!? Naturligtvis diskuterar och löser vi därfter världens alla problem.
Ett annat av Wennblads stora tidningsfunderingar är att han inte har någon baddräkt. Sånt använder vi inte och det går så bra utan.
Eftersom jag är ledamot i sällskapet DBW och ännu inte har skaffat vår baddräkt finns ju möjligheten att överlåta den till redaktören. Dock känns det inte rätt. DBW-baddräkten är personlig och är också märkt med personens eget ledamotsnummer. Därför råder jag redaktören att skaffa sig en vän bland ledamöterna som är beredd att föreslå redaktören för inval. Valet verkställs därefter genom ballotering.
/ Ledamot 2649

Vart tog räven vägen?

Under hösten och vintern har vi vid flera tillfällen haft kontakt med en halvtam räv. Den har rört sig söder om Fårösunds samhälle och ute på Bungenäshalvön. En natt såg jag den på vår tomt inne i samhället.
Det är en nyfiken rackare och när den följde efter oss på Bungenäs blev Lisbeth till och med lite orolig. När vi stannade, stannade räven också för att fortsätta efter oss när vi gick vidare. Den höll sig på ett avstånd av ca 25 meter.
Den senaste tiden har jag inte sett räven. Förklaringen är troligen att jaktlaget tagit hand om den. Har hört att de skjutit flera rävar och att ta den här kan inte ha varit någon större bedrift.
Det känns lite tråkigt, men den räven får vi nog inte se igen.

Staraurar

Även om marsgaistn vinar och vi ännu har en av de 7 staraurarna kvar så har vi ändå sett en hel del vårtecken.
Förra helgen, före tisdagens staraur som blev säsongens värsta vinterdag, såg vi blåsippor , tranor och bläcku.
Det intagna björkriset har slagit ut. Får man räkna med inneblommor så har det hänt en del där också. Tror de också har vårkänslor. Hos oss blommar en orange-gul hibiskus, fredskalla och bouganvilla. Lite kul fast det är ju fusk med inneblommor förstås.

Hej då Ellen

Några dagar efter nyår fick Ellen, min svärmor och "familjens" mormor, komma hem till sin lägenhet från lasarettet. Hon var märkt av sin sjukdom men klarade sig ändå förvånansvärt bra. Lisbeth besökte sin mamma nästan varje dag. Vi hoppades ännu att hon skulle komma igen, men anade också att läkarnas beslut att låta henne vara hemma var med insikten att hon skulle få leva sina återstående dagar i hemmet och i sin trygga miljö.

Efter några veckor tillstötte komplikationer. Ellen måste till lasarettet. Där fick hon stanna.

Ellen är inte längre hos oss . Sin omsorg och omtanke visade hon in i det sista. "Hur är det med flickorna?", var bland det sista hon sa. Hon fick ett positivt svar. När Lisbeth något senare sa att hon snart skulle få träffa pappa uppfattade jag att Ellen blev lugn. Kanske inbillade jag mig, men nu tror jag hon bestämde sig för att "gå vidare".

På kvällen måndagen den 2 februari somnade hon stilla in. Lisbeth, vår dotter Malin och jag var då hos henne. Trots vår sorg kändes det som att Ellen nu var färdig och beredd att ta steget.

Det känns tungt. Saknaden är stor. Inget kommer att bli som förut.

Efter begravningen trodde jag det skulle lätta lite, men vi påminns ständigt om saknaden av Ellen.

Intensiv början på året

Efter jul och nyårshelgen brakade det bara loss med ett späckat program. De först veckorna på året fanns inte någon ledig dag. Skall det behöva vara så för en pensionär?

1. Det var samtal med Folkhögskolan om program och idéer för att i högre grad erbjuda folkhögskolans tjänster till bygdens invånare. Samarbete med Lärcentrum.
2. Det var räddningschefen Jan-Olof Henriksson med "Visby-personal" som bjudit in några företrädare (jag som ordf i Utveckling norra Gotland, UNG) för att övertyga oss om det förträffliga i förslaget till den nya räddningsorganisationen. Dessvärre övertygades de flesta måttligt, men däremot framgår det med tydlighet att Jan-Olof Henriksson nu totalt "glömt" sin militära ledarutbildning där det gäller att förankra och skapa förtroende för att få sin grupp med sig. Våra deltidsbrandmän är helt "överkörda" och jag oroar mig för deras framtida lojalitet och vilja att fortsätta sina viktiga uppdrag.
3. Förutom styrelsemöte i Utveckling Norra Gotland är det nu hög tid att ta ett rejält tag i vårt stora projekt om norra Gotland.
4. Styrgruppsmöte och start av projektledarutbildningen. Leif Ortman, som är proffs på projektledarutbildning, inleder med ett heldagspass på en söndag.
5. Happening, med utställning och lördagsöppet på Träffpunkten. Fler besökare än väntat. Kul!
6. Styrelsemöte med Bunge sockenförening.
7. Projektmöte och arbete i delprojektgruppen "Inventering av sevärdheter" med bl. a Clary Winberg
8. Presentation av vårt projekt för Högskolan i Visby. Rickard Elgan, Stefan Myrgård och Patrik Rönnbäck lyssnade på vårt projekt och nu får vi se om eleverna nappar på ett samarbete i form av elevarbete.
9. I en av skolgrupperna, "utvecklingsgruppen" är även jag nu med och vi arbetar med ett koncept där ett "förmånspaket" tas fram för att attrahera företag att flytta hit. Vi har planerat besök av Lars Thomsson (kommunalråd) med flera i början av april, då vi skall dra våra planer.
10. En annan grupp är föräldragruppen. Planerar uppvaktning av Barn och Utbildningsnämndens presidium. (Ordf Lena Celion, 1:a vice ordf Anders Larsson och 2:a vice ordf Eric Martell). Omfattade vikten av att behålla förskolan på Fårö, högstadiet i Fårösund och att behålla dagens köksorganisation i Fårösund.
11. Arbetet i Leader Gotlands styrelse (LAG) är ganska tidskrävande. Beredningsgruppen, där jag är sammanhållande, har haft möten i Visby. I slutet av januari hade hela styrelsen "LAG.möte" i Roma. Där kan man snacka om maratonmöten. Vi träffas vanligen 18.30 och möten har sedan pågått till midnatt. Sen har jag bara bilresan Roma-Fårösund kvar.
12. En lördag var vi (Träffpunkten) värdar för Länsbygderådets Sockenting. Har krävt en hel del förberedelser. Bl. a bestod mötet i en debatt om kulturens betydelse för landsbygdens utveckling. Här hade vi Gustaf Hoffstedt (M) och Brittis Benzler (V) som debattörer och panel. Många bra synpunkter, diskussioner och idéer framfördes. Kul, men här sprack den helgen också.
13. Ett arbete som inte syns är de relativt betungande projektrapporter som kvartalsvis skall lämnas till Gotlands Kommun och Länsstyrelsen. Ekonomiska rapporter, löner, skatteuppgifter och annat.

Det här var ett axplock av de aktiviteter som förekommit under januari 2009.

Skillnaden mellan min tidigare heltidsanställning och mitt nuvarande engagemang för landsbygdsutvecklingen som pensionär är att förut var jag ledig på helgerna. Nu händer det alltmer sällan.

Synis på Horsan

En strålande vinterdag, den 2 januari, tog jag mig en ledig eftermiddag. Letade fram mina gamla skridskor och åkte till Horsan, en liten insjö i Fleringe. Eftersom det varit några kalla nätter och vädret var fint anade jag att isen skulle vara fin.

Det var tjock och fin synis. Fick på mig mina gamla skridskor och tog en liten sväng. Det kändes i fötterna, men var ändå underbart. Åkte i stort ett varv runt sjön. En häääärlig upplevelse. Några grader kallt, strålande solsken, och så kunde jag se och försöka följa småfiskarna under mig. De var naturligtvis snabbare än jag.

Det var bara ungdomens varma mjölkchoklad, korvmacka och den kladdiga apelsinen som saknades. Varför fick man alltid med sig en kladdig apelsin på vinterutflykterna? Vantarna av, skala apelsinen med darrande frusna fingrar och så på med vantarna igen. Nu var inte bara fingrarna kladdiga, utan även vantarna som gjorde att man nu frös om sina kladdiga händer. Det var då. Nu hade jag inte ens en termos kaffe med mig, men det saknade jag.

Ont i fötterna, men ändå en härlig vinterdag.

Ursäkta uppehållet

Faktiskt, det är rätt många som tjatat på mig om min försumlighet vad gäller bloggandet. Skall försöka bättra mig. Faktum är att mitt förra inlägg om kyrkan endast gav en enda kommentar på bloggen, men desto fler genom olika muntliga kommentarer.
Svaret innebar att jag borde stanna kvar eftersom det är den bästa möjligheten att påverka. Men... , det är ju så segt och tar sån tid att jag inte orkar.
Eftersom det bara är på bloggen jag förklarat min avsägelse förstår jag att rätt många måste ha läst den. Kanske har jag fått en del ovänner, men desto mer uppskattar jag de samtal som somliga fört med mig.
För mig är den delen nu avslutad.
Skall försöka bättra mig och vara lite flitigare med uppdateringen av bloggen.

Avsägelse av kyrkliga uppdrag

Jag orkar inte med den förljugna anda som i dag tydligen är legio inom den kyrkliga världen. Därför avslutar jag nu mitt engagemang som ledamot i Bunge Kyrkoråd och ledamot i Bunge samfällighets kyrkofullmäktige. Mina tidigare erfarenheter från näringsliv, militär verksamhet, politiska förtroendeuppdrag och ideellt arbete är att det generellt varit ”betydligt högre i tak” (undantaget någon enskild befattningshavare), än det klimat som i dag råder inom kyrkan. Stiftet ”kör över oss” och pastoratets tjänstemän accepterar ofta inte våra beslut. De gör som de vill. Vanligtvis deltar de inte ens vid våra ”styrelsemöten”.

Organisationen är för trög och många deltagare på flera styrelsemöten skapar inte ökad demokrati. (Ersättning minst 200kr/deltagare vid varje möte).

I Kyrkonämnden finns 8 ledamöter samt 7 ersättare. Pastoratsfullmäktige 24 ordinarie och 12 ersättare. Kyrkoråden (i dag 4 stycken), varav Bunge 10 ordinarie och 4 ersättare.

Vid en mängd olika tillfällen sedan 2005 års kyrkoval (nytt val 2009), har jag engagerat mig i kyrkans frågor kring församlingens verksamhet. Ofta har förslag, underlag och beslut aldrig vidare lyfts eller så har man vid kommande möten tvingats konstatera att besluten inte funnit gehör i pastoratets kyrkonämnd eller stiftsstyrelsen i Visby.

Några exempel:

Vi erbjöds ett fördelaktigt förvärv av f d Sundskyrkan. Bunge kyrkoråd var positiva, men vid nästa möte informerades vi om att erbjudandet inte antagits. Kyrkonämnden nekade, trots att lokala medel fanns. Jag saknar dialogen! Beklagar att det inte satsas på ungdoms-, kör- och annan verksamhet mitt i byn.

Gudstjänster. Kyrkomötets (kyrkans högsta beslutande organ) krav löste prästerna med att lägga gudstjänster på fredag förmiddagar. Personalen kan då delta på sin arbetstid. Ingenting för övriga församlingsbor.

Under pågående diskussion om sammanslagningar mellan församlingarna beslutar stiftstyrelsen i Visby om samgående (Rute, Fleringe och Bunge men inte Fårö). Bunge kyrkoråd och pastoratsfullmäktige var emot förslaget. Bunge representant reserverade sig i stiftstyrelsen. Ändå beslutar stiftstyrelsen om denna halvmesyr och vår fåröpräst meddelar i tidningen att alla är överens och positiva till beslutet samt att allt skall bli så bra. Det som stör mig mest är osanna påståenden och att prästen och stiftstyrelsen helt ignorerar såväl Bunge kyrkoråds som Kyrkofullmäktiges åsikter.

Min uppfattning är att de administrativa vinsterna fås vid en total sammanslagning. Då skulle vi dessutom klara oss med en präst, eller möjligen en präst och en diakon, vilket jag i så fall förordar.

För snart två år sedan ombads jag att skriva några rader i pastoratets ”Kyrkporten” med synpunkter på sammanslagning av våra församlingar. Jag skrev, skickade in, frågade varför den inte var med och fick svävande svar. Det hade varit klädsamt om jag fått reda på att den inte var tillräckligt inställsam eller om den brast i andra avseenden, men inte ett ljud. Nu räknar jag inte längre med att den skall komma med.

Har vi något berättigande? Är församlingsarbetet viktigast i kyrkans verksamhet? Min strävan har varit att kyrkan skall närma sig folket och anpassa sig till dagens samhälle. Tror inte på motsatsen! Min tid lägger jag nu där jag hoppas den gör mer nytta!

Sill, skinka, barn och mormor

Julstöket skall klaras allt tidigare - enligt min fru! Således var sillen och skinkan (några av mina uppgifter) klar flera dagar före jul. Till och med julgranen kläddes två dar före julafton. När jag växte upp tog vi in och klädde granen på julaftons morgon. Nu skall man sova i stället.
Det var faktiskt skönt att ha bestyren avklarade. Kvällen före julafton, när veckans obligatoriska bastu med bad i sjön lagom var avklarat, kom våra båda döttrar hem, utan pojkvänner! Då får jag mer av deras tid! Vi fick också hem vår rara "mormor" från sjukan. Hon hade fått "permis" till annandagen med en mängd piller, sprutor och förordningar. Allt har gått jättebra!
Så var det dags för annandagens lasarettsbesök igen! Vi var inställda på att "mormor" Ellen inte skulle få mer permis. Vår uppriktiga glädje var stor när hon vid hemkomsten ropade "Vi är här nu!!" - Mormor hade fått permis några dar till!
I dag har barnen åkt till Visby på mellandagsrea, Lisbeth och Ellen tar sig en promenad och jag har nu löst melodikrysset i lugn och ro. Skönt när det finns tid både att umgås och att var och en kan göra det de gillar.

Folkhögskolan i Fårösund

I dag är ett av mina roligaste politiska uppdrag styrelsearbetet i Gotlands Folkhögskola. En liten behaglig styrelse, där sällan om någonsin, det begärs votering. Här samtalar man och finner oftast gemensamma lösningar och förslag. Visst har vi ibland olika uppfattningar. Mina åsikter har i några fall blivit nerröstade, men de har i alla fall lyfts och diskuterats. Jag är t e x tveksam till skolans drogpolicy (myndiga elever som bor på internat får inte nyttja öl/vin på fritiden) och den nya sammanslagningen av gymnasieskolan, vuxenskolan, Lövsta och folkhögskolan till en nämnd. Kommer de olika profilerna att finnas kvar? Blir det en likformig gymnasiedominerande skola.
Folkhögskolan på Gotland finns på Hemse (över 100 år) och i Fårösund (snart 5 år). Jo, man säger alltid "på" Hemse. Jag är fadder för den allmänna linjen och pop- rocklinjen Ella i Fårösund. Ett fantastiskt uppdrag!
Vid julavslutningen genomfördes ett mycket uppskattat julspel, där alla linjerna representerades med samredigerade eller linjevisa uppträdanden. En mycket fin tablå med Jesusbarnets födelse. Musikinslag och skrivarlinjens dikt till tomten. Efter den kommer tomten inte till dem, men roligt var det!
Den här skolformen är så viktig för den "ser" varje elev och förmår ta fram deras individuella egenskaper, skapar tillit och ökad självkänsla för de elever där den "vanliga" skolan kanske inte alltid passat.