2010-12-24

Julbad 23 december

En vanlig bastudag, men ändå inte. Lite av julbad faktiskt. Med tunn is på sundet vid vår badstege fick jag sparka hål på isen med foten. Väl kommen i vattnet kunde jag sedan sätta mig på iskanten så den brast och på så sätt komma i ordentligt. Men iskanten är rätt vass så det gäller att vara försiktig så man inte skär sig i ändan och vid ryggslutet. Självorsakade problem men ändå så behagligt!
Nu skall vi äta julmat tillsammans med släktingarna i Fårösund och Malin och Johan som hann hem från Göteborg innan snöovädret bröt ut.
Sköt om er och må så gott i vinterovädret! Tänk vilken vinter vi hade haft om inte växthuseffekten hade funnits.
Jag tillönskar alla (båda) läsarna av min blogg en riktigt God Jul.

2010-12-13

DBBW – De Bastu Badande Wännerna

Vår bastu tar emot oss med stor värme och härligt ljus från det vedeldade aggregatet. Det är vi tre stammisar. Konstnären, marknadsföraren och så jag som före detta officeren. Snabbt sprider sig värmen i kroppen och svetten börjar droppa från våra kroppar. Ute är det några minusgrader, blåser 16 sekundmeter, isigt, snöigt med enstaka isflak i det nollgradiga vattnet. Vår badstege är så igenisad att det knappt går att komma emellan räckena och ändå mindre hålla sig i den. Därför fäster vi ett rep runt midjan som säkerhet så vi kan dra oss upp ur vattnet.
Ut ur bastun. Vinden biter rejält i min nakna kropp. Hur stor är köldeffekten vid 16 sekundmeter och två grader kallt? Fötterna exponeras när man går de isiga och snöiga stegen. Fumlar med repet. Får fast det och halkar på stegens isiga trappsteg. Ner med fötterna – kallt! – ner med resten av kroppen. Nu börjar det bita till i skinnet när man badar. I dag blir det ingen simtur. Upp igen. Huttrande lossar jag repet sedan snabbt in i bastun till kompisarna och en god öl. Så kallt/varmt och ändå så skööönt. Det här upprepas två till tre gånger sen är vi nöjda och belönas med var sin sup innan vi skiljs åt. Vi har nu som bonus uppdaterat oss och stämt av såväl det lokala som internationella läget under härliga former.
Väl hemkommen noterar jag med viss besvikelse att det nu dröjer en hel vecka till nästa möte med DBBW.

Kan vi nå inomregional balans?

Landsbygdsutvecklingsprojektet "Träffpunkt Fårösund" börjar lida mot sitt slut. Efter snart tre år som projektledare skönjer jag nu projektets slut den 31 mars 2011. Som "Grand final" skall det bli ett landsbygdsseminarium den 31 januari 2011. Inspirationen fick vi på landsbygdsriksdagen i Sunne i våras.
Vår utgångspunkt är regeringens utredare Lars Högdahl, som också medverkar, rapport om "Se medborgarna - för bättre offentlig service" (SOU 2009:92 http://www.regeringen.se/sb/d/11456/a/135548 ). Därtill lägger vi en reflektion kring begreppet "Kompletta orter". Till vår hjälp där har vi professor Per G Berg från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala. Moderator för det hela är Thomas Norrby också SLU – känd landsbygdsutvecklare med rötter på Gotland.
Vi har fått klartecken om deltagande från de som har inflytande och kan påverka den inomregionala balansen – skapa balans mellan Visby och Gotlands landsbygd. Landshövdingen, kommunalråden, kommunens högsta tjänstemän, representanter från röda korset, näringslivet, Tillväxt Gotland, Hushållningssällskapet, LRF, arbetsförmedlingen, ALMI, Leader Gotland, Länsbygderådet, CSN, de gotländska utvecklingsbolagen med flera.
Efter underhandskontakt skall nu i närtid personlig inbjudan skicka ut. Det är nu mer än 90 deltagare och det är max vad vi kan hantera.
Länsbygderådets styrelse, där jag är med, skall sedan ta stafettpinnen och ansvara för kontinuiteten och uppföljningen.
Det här känns spännande och än så länge helt rätt.

2010-11-05

Snuvad på en lägenhet

För andra gången visas en lägenhet som vi är intresserade av. Den ligger på Byrumsgatan i Södercentrum högst upp med utsikt mot Visby och havet.
Vi har sedan vår dotter flyttade till Göteborg behållit en lägenhet på Söderväg och såg nu en möjlighet att ”byta upp” oss.
Vi deltog vid andra visningen av lägenheten. Bra utsikt, bra läge men kanske lite eftersatt underhåll. I annonsen var köpeskillingen satt till 2 175 tkr. På kvällen efter visningen var 2 mkr bjudet. Dagen efter fanns ett bud på 2 010 tkr. Vi bjöd då 2 050 tkr och mäklaren informerade säljaren om att vi var med i budgivningen och vilka vi var (vi känner varandra sedan tidigare). Nytt bud på 2 060 tkr och dagen därpå 2 150 tkr. Nu bjöd vi 2 175 tkr! På kvällen fredagen den 8 oktober meddelade mäklaren att vårt bud var högst och budgivningen avslutad. Vi stod som slutliga köpare av lägenheten! Säljaren var angelägen om att genast få kontraktet skrivet och vi uppmanades komma in på lördagen. Mäklaren skulle återkomma med aktuell tid på lördag förmiddag.
Sent på lördagsförmiddagen ringer så mäklaren och meddelar att säljaren åberopat sin rätt till förbehåll och nu valt att sälja till en annan köpare.
Till saken hör att säljaren, en före detta chef på KA3 som nu beslutat flytta till Karlskrona, och jag inte haft världens bästa relationer. Han var känd för att ofta arbeta ”i egen sak”, hålla sig väl med överordnade och var måttligt omtyckt av underställd personal. Hans tid som chef på KA3 har inte heller lämnat några positiva värden efter sig. Vet inte om det är någon avundsjuka från f d KA 3-chefen eller något annat groll som ligger bakom, men vi känner oss lite lurade. Tycker vi borde ha informerats tidigare i budgivningen om vi inte var godtagna som köpare. Vår medverkan i budgivningen har ju höjt slutbudet.
Det skulle vara mig fjärran att antyda och jag har inga belägg för att den affär som nu blev av kan ha genomförts med till viss del "svarta pengar". Jag vill absolut inte vara orsak till att ett sånt rykte skulle kunna spridas! Säljaren har helt enkelt valt att sälja för 2 150tkr i stället för 2 175tkr, med en ekonomisk förlust på 25 000kr.

Vi har accepterat läget och känner oss nu nöjda med den lägenhet vi har.

2010-11-02

Debatt mot sossefanatiker

Svar på Lennart Lindgrens onyanserade och partiska inlaga i Gotlands Folkblad 2010-10-29
Lennart Lindgren oroar sig på Folkbladets ledarsida om vad man skall göra med Fredrik Reinfeldt. Snaskigt och onyanserat letar Lindgren med lupp bland många av alliansens förtroendevalda, men missar helt sitt eget parti. Han ser grandet hos sina politiska motståndare men missar bjälken inom sitt eget parti.
Som exempel ondgör han sig bland annat över att förre statssekreteraren Ulrika Schenström pussade en TV4-journalist. Och det är ju klandervärt, eller…?
Lindgrens påstående om Fredrik Reinfeldt ” Gång på gång denna totala brist på omdöme. Och därmed brist på ansvar för landet.” säger mest om Lindgrens bristande omdöme. Bedömningen är han ensam om och delas definitivt inte av allmänheten. Fredrik Reinfeldt har av folket i dag det största förtroendet bland partiledarna och som statsminister. Däremot vill varannan socialdemokrat, enligt en av Aftonbladet nyligen publicerad Sifoundersökning, att Mona Sahlin skall avgå som partiledare.
Aktuellt är ju partisekreterarens Sofia Arkelsten miljöresa till Frankrike. Hon frias nu i samband med att överåklagare Gunnar Stetler inte avser inleda någon förundersökning. Skälen är bland andra att resan var sakligt motiverad och inte innehöll stora nöjesinslag. Alternativt fanns möjligheten att riksdagen hade bekostat resorna vilket ytterst belastat oss skattebetalare.
Jag kan inte motstå att, som Lindgren, peka på några tidigare försyndelser: Mona Sahlins skicklighet finns i att hantera media. I hela ”toblerone”-historien handlade det inte om toblerone utan om att hon hade svart barnpassning, inte betalade TV-licensen, hade tagit ut tusentals kronor oredovisat från tjänstekortet, använt kortet för att betala privata kläder och privat hyrbil. Efter en mängd parkeringsförseelser ordnade man fria parkeringsplatser för henne. Hennes "time-out" var på Mauritius och stora delar av resan betalades av skattebetalarna. Den resan borde däremot vara föremål för granskning. Så nog var det skickligt att få det att framstå som en toblerone. Tänk om Borelius och Stegö Chiló hade varit så skickliga. Då hade de kanske lyckats bättre i sina politiska karriärer.
Det är patetiskt när man i dag läser Sahlins omdöme om att Arkelsten visade prov på "extremt dåligt omdöme". Fem kvällar i rad satt Sahlin i Kungliga tennishallen och såg tennis i Stockholm open. Hon lät sig bjudas tillsammans med sin son till ett värde på 7500 kronor. Det tycker hon helt är i sin ordning.
Lindgren avslutar sitt inlägg med att: ”Först nu upptäcker svenska folket vilken regering de röstat fram.”. Hur totalt felaktigt påståendet är bekräftas av en nyligen gjord Sifoundersökning som visar att alliansen skulle få egen majoritet om val hölls i dag.

Tråkiga telefonsamtal

För snart en månad sedan fick vi inom en timme, på fredagskvällen den 8 oktober, tre telefonsamtal. Två tråkiga dödsbud och ett roligare bud om lägenhetsköp som vi inte helt kunde glädja oss åt i all bedrövelse och sorg.
Min vana trogen var jag och bastade och badade tillsammans med konstnären och marknadsföraren. Den här gången var vi inte fler utan det var bara hjärntrusten i DBBW, De Bastu-Badande Wännerna. När jag kom hem berättade Lisbeth om de tre telefonsamtalen.
Lisbeths kusin Anders hade efter några månaders vistelse på Visby lasarett lämnat oss. Nu lämnar han oss efter att hans allmäntillstånd successivt försämrats allt mer och mer sedan i våras.
Som om det inte vore tragiskt nog får vi samtal om att vår dotters svärfar Curre även han gått bort. Det kändes mycket overkligt och tungt. Visserligen visste vi att han dagen innan drabbats av en kraftig hjärnblödning, men vi hade ändå svårt att ta beskedet till oss. Vi mindes ännu hans stora glädje och entusiasm i samband med Lina och Stefans bröllop och alla andra glada släktträffar och möten.
I samma veva meddelar en Visbymäklare att vårt bud på en lägenhet i Visby antagits som slutbud och att vi nu står som köpare till lägenheten. Jag tänker här inte närmare beskriva känslorna och sorgen kring de båda alltför tidigt bortgångna släktingarna. Lägenhetsaffären är intressant och den kanske jag kommenterar lite senare.

2010-09-25

Oväntat möte i Bryssel

LAG-gruppen i Leader (landsbygdsstöd med EU-medel) var den 21 - 23 september under tre dagar i Bryssel för att bland annat bekanta oss med EUs verksamheter och adminstration.
När vi efter den teoretiska informationen står på EU-parlamentets åskådarläktare visar det sig att det från en Hultsfred-grupp finns en som varit i Fårösund och på Gotland. Jag tar snabbt reda på att han en gång även har bott i Fårösund. När han säger att han heter Anders Helgee, inser jag genast att hans far en period var lärare i Fårösundsskolan. De bodde då som närmaste grannar till oss på Strandvägen i Fårösund. Faktum är att min tvillingbror Bertil en gång räddade honom från att drunkna när han ramlade i sjön från bryggan. Bertil såg honom ligga i vattnet, hoppade i och drog upp Anders.
Nu träffas vi av en händelse i Bryssel! Utan att vi känner igen varandra! Världen är ibland ganska liten.
Jag ber honom hälsa sin far innan vi skiljs åt.

2010-09-17

Vad är lycka?

Kommer hem ganska sent. Mötet segade och varade nästan till 22.00 i Lau, söder om Ljugarn. Nu skall det bli skönt att komma hem. Cirka 11mil. Fullt med tankar och funderingar i skallen. Turisterna har dratt, så det är ganska lugnt på vägen. Ändå är jag trött när jag kommer hem vid halvtolvtiden.
Lisbeth är hemma. Hennes bil står i infarten och fönsterbelysningen är tänd. Släckt i sovrummet. Hinner inte ur bilen förrän katten kommer och vill ha lite omsorg. Låser upp, öppnar dörren och innan jag kommer in känner jag doften av nybakat. Lisbeth har bakat! Jag får en behaglig känsla av rofullhet, hemtrevnad och lugn. Lisbeth sover tryggt. Hon skall upp lite efter 05.00 för att ge sig iväg vid 06.30-tiden, då jag brukar kliva upp.
Jag skär en bit av den goda nybakade kakan, njuter och varvar ner. Kelar lite med katten och ger den mat. Efter snabba kvällsbestyr lägger jag mig bredvid Lisbeth som sover så tryggt. Skall jag väcka henne? Naturligtvis inte.
Egentligen har vi det ganska bra, men ofta rinner tiden ifrån oss och med viss besvikelse kan man konstatera att vi inte umgås lika ofta som vi träffas. Efter en kort fundering på morgondagens plikter somnar jag lugnt och tillfreds med min tillvaro. Det är rätt gott att ha någon som väntar på sig även om man inte får tillfälle att umgås, prata och kramas. Lycka är att sätta värde även på de små vardagliga händelserna.

2010-08-19

Lina


Midsommar. Dags för bröllop. Vigsel i Fleringe kyrka. Stefan Knutsson och Lina Eklund tar släktnamnet Stenbom till stor glädje för Lisbeth och hennes släktingar. I kyrkan överraskar Lina och Stefan alla med att sjunga och spela Bröllopsvals från Hagen. Intet öga var torrt! Veteranbil Chevrolet 1925 körd av Patrik Bergvall och tågtur körd av Sixten Björklund från kyrkan till festen i Bläse. Trevlig fest i Bläse med fin mat av Peter Svensson (militär landslagskock). Många trevliga tal och roliga hyllningar. Tack vare toastmastern Malin gavs jag tillfället att i mitt tal inleda skålandet i det röda vinet och utbringa ett leve för brudparet. Men man börjar nog bli lite äldre. Vi gick hem redan vid tre-tiden. Ungdomarna festade några timmar till. Fördelen med att man numer ofta är rätt måttlig blir att man känner sig frisk och i bra form dagen efter. Dagen efter, ja då var det gemensam grillning och "efterfest" vid Bläsestranden.