Vi har två glasigloos på nedre delen av Träffpunktens parkeringsplats i Fårösund. En för färgat och en för klart glas. Dessvärre lämnas inte bara glas utan en del förpackningar och sopor kastas också här. Det är ett j-drans oskick, men vem skall ta hand om soporna?
Efter att skräpet legat där i månader beslutade jag mig för att kontakta kommunens renhållningsansvariga.
Ringer och får höra ”Det är fortfarande kö, var…”. Efter 25 minuter tröttnar jag och ringer kommunens växel för att bli kopplad direkt till en fysisk person. Efter en liten stund är jag tillbaka i kön ”Det är fortfarande kö, var…”. Nu skriver jag e-post till renhållningen, där jag förklarar att vi vill bli av med soporna. En stund efter att jag sänt e-posten tröttnar jag för andra gången och avslutar telefonsamtalet efter ytterligare 25 minuters telefonkö.
Utan någon kommunikation upptäcker jag så några dagar senare att våra glasigloos är borta, men SOPORNA ÄR KVAR! Meningen var ju att soporna skulle bort!!
Nu ilsknar jag till och skriver en insändare till gotlandstidningarna. Se länk:
http://www.helagotland.se/insandare/artikel.aspx?articleid=5973993
Den publicerades i GT måndagen den 26 april. Samma dag direkt på förmiddagen ringer en tjänsteman från renhållningen. Nu har ämnet diskuterats och hans chef och Bertil Klintbom har varit inkopplade. Han lugnar mig med att vi skall få tillbaka igloosarna (heter det så i pluralis?) och att det i Fårösund dessutom skall ordnas en insamlingsstation, där hushållen ska kunna lämna tidningar, plast, pappersförpackningar och metall. Från årsskiftet upphör dessvärre all grindhämtning av tidningar, plast, papper och metall på Gotland eftersom Förpacknings- och tidningsindustrin, FTI, inte är villiga att stå för kommunens kostnader för denna service.
Det tråkiga är att man som i det här fallet måste gå via insändarsidorna för att få kontakt med kommunens tjänstemän.
2010-04-27
Inställd Rapalaresa blev båtklubbsfest och vårutflykt
På grund av askans utbredning från den Isländska vulkanen Eyjafjallajökull (säg det om du kan!) ställdes Leader Gotlands deltagande i 5-nationersmötet i Rapala i Estland in. Rapala är kanske mest känt för sina fiskeredskap, men nu var avsikten ett erfarenhetsutbyte mellan olika nationer. Ett ömsesidigt utbyte som ger oss vidgade perspektiv och erfarenheter om hur vi kan bli bättre på att nyttja de EU-medel som Leader disponerar för landsbygdsutveckling.
Eftersom jag skulle åka till Estland bestämde Lisbeth sig för att åka till Stockholm och hälsa på Lina och Stefan. Hennes flyg gick enligt tidtabell trots att turerna omkring stoppades av askmolnets utbredning.
Plötsligt hade jag föräldrafritt och en ren almanacka flera dagar. Skönt att få ta det lite lugnt som pensionär. Hamnade i alla fall på Träffpunkten och dagarna gick snabbt.
På lördagen hade vi gemensam fagning och röjning i Badhusparken och på kvällen var det läge för båtklubbens vårfest. En trevlig tillställning i klubbhuset med god mat, som Peter Svensson - vår landslagskock - och Gittan stod för, och så blev det faktiskt läge för lite gammeldans. Nu för tiden är det inte så ofta man snurrar runt i en hambo eller snoa. Annat var det förr. Kul hade vi i alla fall.
Malin kom ut på lördagen och på söndagen gjorde vi en skön vårutflykt med medhavd fikakorg då bara vi två fick tillfälle att träffas och prata med varandra i lugn och ro. Sånt behöver man också ibland. Tack för att du tog dig tid Malin.
Eftersom jag skulle åka till Estland bestämde Lisbeth sig för att åka till Stockholm och hälsa på Lina och Stefan. Hennes flyg gick enligt tidtabell trots att turerna omkring stoppades av askmolnets utbredning.
Plötsligt hade jag föräldrafritt och en ren almanacka flera dagar. Skönt att få ta det lite lugnt som pensionär. Hamnade i alla fall på Träffpunkten och dagarna gick snabbt.
På lördagen hade vi gemensam fagning och röjning i Badhusparken och på kvällen var det läge för båtklubbens vårfest. En trevlig tillställning i klubbhuset med god mat, som Peter Svensson - vår landslagskock - och Gittan stod för, och så blev det faktiskt läge för lite gammeldans. Nu för tiden är det inte så ofta man snurrar runt i en hambo eller snoa. Annat var det förr. Kul hade vi i alla fall.
Malin kom ut på lördagen och på söndagen gjorde vi en skön vårutflykt med medhavd fikakorg då bara vi två fick tillfälle att träffas och prata med varandra i lugn och ro. Sånt behöver man också ibland. Tack för att du tog dig tid Malin.
Ullas festliga födelsedagsfirande
Trevligt folk, god mat, roliga tal, bra musik och stämning på topp! Vad kan men mer begära. När Ulla Kihlén firar då är det fest och glam. Lika roligt hade vi för cirka ett år sedan då det var Åke som fyllde jämt.
Värdskapet sköttes med den äran. Vi kände oss välkomna direkt vid entrén och efter mingel bjöds det till bords till en utsökt buffé. Stämningen var genast på topp. Kan de inledande snapsarna ha bidragit? Säga vad man vill om Fleringeborna, men fira och ordna trivsamma fester det kan de. De är också några trevliga rackare. En behaglig blandning med Rute- och Bungebor är tydligen inte heller helt fel. När man sen får njuta av Åkes tal som han alltid får ihop på slutet trots långa utsvävningar då känner man att livet är värt att leva.
Vid slutet av måltiden ordnade värdparet och musikern Gerth Hansson – som lät som en hel orkester - en musiktävling där det gällde att känna igen melodier och sedan svara på något speciellt för just den låten. Eftersom det var en hel del 60- och 70-talsmusik kände man sig ganska hemma. Konstigt nog lyckades jag vinna, och priset bestod i en live- CD-inspelning av valfri låt som Gerth kompade. Min fru Lisbeth blev orolig, men jag kände att det kunde vara kul att försöka.
Om applåderna bestod i medömkan eller uppriktig uppskattning vet inte jag, men kul var det. Får väl se om det kommer några skivkontrakt. :)
Efter buffén och avecen var det dags för dans och trevligt umgänge till långt efter midnatt.
TACK Ulla för en fest att länge minnas.
Värdskapet sköttes med den äran. Vi kände oss välkomna direkt vid entrén och efter mingel bjöds det till bords till en utsökt buffé. Stämningen var genast på topp. Kan de inledande snapsarna ha bidragit? Säga vad man vill om Fleringeborna, men fira och ordna trivsamma fester det kan de. De är också några trevliga rackare. En behaglig blandning med Rute- och Bungebor är tydligen inte heller helt fel. När man sen får njuta av Åkes tal som han alltid får ihop på slutet trots långa utsvävningar då känner man att livet är värt att leva.
Vid slutet av måltiden ordnade värdparet och musikern Gerth Hansson – som lät som en hel orkester - en musiktävling där det gällde att känna igen melodier och sedan svara på något speciellt för just den låten. Eftersom det var en hel del 60- och 70-talsmusik kände man sig ganska hemma. Konstigt nog lyckades jag vinna, och priset bestod i en live- CD-inspelning av valfri låt som Gerth kompade. Min fru Lisbeth blev orolig, men jag kände att det kunde vara kul att försöka.
Om applåderna bestod i medömkan eller uppriktig uppskattning vet inte jag, men kul var det. Får väl se om det kommer några skivkontrakt. :)
Efter buffén och avecen var det dags för dans och trevligt umgänge till långt efter midnatt.
TACK Ulla för en fest att länge minnas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
