Vinterbadande patetisk redaktör

Har ni sett redaktionschefens på GA Peter Wennblad lördagskrönika? Nu haussar han upp att han skall vinterbada 1 april och utmanar alla att ställa upp på detta fantastiska evenemang som de kallar vårdoppet. En halvsidesannons har han också vräkt till med! Var finns proportionerna?
Det är bara så patetiskt och naivt!
Vi badar varje vecka i Östersjön, tar då två till tre dopp, och vi gör det året runt! I år har det varit en lindrig vinter. Bara vid två tillfällen har det varit is och ingen gång så vi behövt hugga upp vak. Däremot uppstod vid ett tillfälle lindriga skärsår på smalbenen. Det blir när man går genom isen mot de vassa isflakens kanter. En liten bit längre ut kunde vi doppa oss i det issörjiga vattnet.
Sen tar vi en pilsner, går in i bastun och ojar oss över tramsiga tidningsredaktörer som tydligen inte har så mycket viktigt att syssla med eller måste visa någon sorts mod och manlighet!? Naturligtvis diskuterar och löser vi därfter världens alla problem.
Ett annat av Wennblads stora tidningsfunderingar är att han inte har någon baddräkt. Sånt använder vi inte och det går så bra utan.
Eftersom jag är ledamot i sällskapet DBW och ännu inte har skaffat vår baddräkt finns ju möjligheten att överlåta den till redaktören. Dock känns det inte rätt. DBW-baddräkten är personlig och är också märkt med personens eget ledamotsnummer. Därför råder jag redaktören att skaffa sig en vän bland ledamöterna som är beredd att föreslå redaktören för inval. Valet verkställs därefter genom ballotering.
/ Ledamot 2649

Vart tog räven vägen?

Under hösten och vintern har vi vid flera tillfällen haft kontakt med en halvtam räv. Den har rört sig söder om Fårösunds samhälle och ute på Bungenäshalvön. En natt såg jag den på vår tomt inne i samhället.
Det är en nyfiken rackare och när den följde efter oss på Bungenäs blev Lisbeth till och med lite orolig. När vi stannade, stannade räven också för att fortsätta efter oss när vi gick vidare. Den höll sig på ett avstånd av ca 25 meter.
Den senaste tiden har jag inte sett räven. Förklaringen är troligen att jaktlaget tagit hand om den. Har hört att de skjutit flera rävar och att ta den här kan inte ha varit någon större bedrift.
Det känns lite tråkigt, men den räven får vi nog inte se igen.

Staraurar

Även om marsgaistn vinar och vi ännu har en av de 7 staraurarna kvar så har vi ändå sett en hel del vårtecken.
Förra helgen, före tisdagens staraur som blev säsongens värsta vinterdag, såg vi blåsippor , tranor och bläcku.
Det intagna björkriset har slagit ut. Får man räkna med inneblommor så har det hänt en del där också. Tror de också har vårkänslor. Hos oss blommar en orange-gul hibiskus, fredskalla och bouganvilla. Lite kul fast det är ju fusk med inneblommor förstås.

Hej då Ellen

Några dagar efter nyår fick Ellen, min svärmor och "familjens" mormor, komma hem till sin lägenhet från lasarettet. Hon var märkt av sin sjukdom men klarade sig ändå förvånansvärt bra. Lisbeth besökte sin mamma nästan varje dag. Vi hoppades ännu att hon skulle komma igen, men anade också att läkarnas beslut att låta henne vara hemma var med insikten att hon skulle få leva sina återstående dagar i hemmet och i sin trygga miljö.

Efter några veckor tillstötte komplikationer. Ellen måste till lasarettet. Där fick hon stanna.

Ellen är inte längre hos oss . Sin omsorg och omtanke visade hon in i det sista. "Hur är det med flickorna?", var bland det sista hon sa. Hon fick ett positivt svar. När Lisbeth något senare sa att hon snart skulle få träffa pappa uppfattade jag att Ellen blev lugn. Kanske inbillade jag mig, men nu tror jag hon bestämde sig för att "gå vidare".

På kvällen måndagen den 2 februari somnade hon stilla in. Lisbeth, vår dotter Malin och jag var då hos henne. Trots vår sorg kändes det som att Ellen nu var färdig och beredd att ta steget.

Det känns tungt. Saknaden är stor. Inget kommer att bli som förut.

Efter begravningen trodde jag det skulle lätta lite, men vi påminns ständigt om saknaden av Ellen.

Intensiv början på året

Efter jul och nyårshelgen brakade det bara loss med ett späckat program. De först veckorna på året fanns inte någon ledig dag. Skall det behöva vara så för en pensionär?

1. Det var samtal med Folkhögskolan om program och idéer för att i högre grad erbjuda folkhögskolans tjänster till bygdens invånare. Samarbete med Lärcentrum.
2. Det var räddningschefen Jan-Olof Henriksson med "Visby-personal" som bjudit in några företrädare (jag som ordf i Utveckling norra Gotland, UNG) för att övertyga oss om det förträffliga i förslaget till den nya räddningsorganisationen. Dessvärre övertygades de flesta måttligt, men däremot framgår det med tydlighet att Jan-Olof Henriksson nu totalt "glömt" sin militära ledarutbildning där det gäller att förankra och skapa förtroende för att få sin grupp med sig. Våra deltidsbrandmän är helt "överkörda" och jag oroar mig för deras framtida lojalitet och vilja att fortsätta sina viktiga uppdrag.
3. Förutom styrelsemöte i Utveckling Norra Gotland är det nu hög tid att ta ett rejält tag i vårt stora projekt om norra Gotland.
4. Styrgruppsmöte och start av projektledarutbildningen. Leif Ortman, som är proffs på projektledarutbildning, inleder med ett heldagspass på en söndag.
5. Happening, med utställning och lördagsöppet på Träffpunkten. Fler besökare än väntat. Kul!
6. Styrelsemöte med Bunge sockenförening.
7. Projektmöte och arbete i delprojektgruppen "Inventering av sevärdheter" med bl. a Clary Winberg
8. Presentation av vårt projekt för Högskolan i Visby. Rickard Elgan, Stefan Myrgård och Patrik Rönnbäck lyssnade på vårt projekt och nu får vi se om eleverna nappar på ett samarbete i form av elevarbete.
9. I en av skolgrupperna, "utvecklingsgruppen" är även jag nu med och vi arbetar med ett koncept där ett "förmånspaket" tas fram för att attrahera företag att flytta hit. Vi har planerat besök av Lars Thomsson (kommunalråd) med flera i början av april, då vi skall dra våra planer.
10. En annan grupp är föräldragruppen. Planerar uppvaktning av Barn och Utbildningsnämndens presidium. (Ordf Lena Celion, 1:a vice ordf Anders Larsson och 2:a vice ordf Eric Martell). Omfattade vikten av att behålla förskolan på Fårö, högstadiet i Fårösund och att behålla dagens köksorganisation i Fårösund.
11. Arbetet i Leader Gotlands styrelse (LAG) är ganska tidskrävande. Beredningsgruppen, där jag är sammanhållande, har haft möten i Visby. I slutet av januari hade hela styrelsen "LAG.möte" i Roma. Där kan man snacka om maratonmöten. Vi träffas vanligen 18.30 och möten har sedan pågått till midnatt. Sen har jag bara bilresan Roma-Fårösund kvar.
12. En lördag var vi (Träffpunkten) värdar för Länsbygderådets Sockenting. Har krävt en hel del förberedelser. Bl. a bestod mötet i en debatt om kulturens betydelse för landsbygdens utveckling. Här hade vi Gustaf Hoffstedt (M) och Brittis Benzler (V) som debattörer och panel. Många bra synpunkter, diskussioner och idéer framfördes. Kul, men här sprack den helgen också.
13. Ett arbete som inte syns är de relativt betungande projektrapporter som kvartalsvis skall lämnas till Gotlands Kommun och Länsstyrelsen. Ekonomiska rapporter, löner, skatteuppgifter och annat.

Det här var ett axplock av de aktiviteter som förekommit under januari 2009.

Skillnaden mellan min tidigare heltidsanställning och mitt nuvarande engagemang för landsbygdsutvecklingen som pensionär är att förut var jag ledig på helgerna. Nu händer det alltmer sällan.

Synis på Horsan

En strålande vinterdag, den 2 januari, tog jag mig en ledig eftermiddag. Letade fram mina gamla skridskor och åkte till Horsan, en liten insjö i Fleringe. Eftersom det varit några kalla nätter och vädret var fint anade jag att isen skulle vara fin.

Det var tjock och fin synis. Fick på mig mina gamla skridskor och tog en liten sväng. Det kändes i fötterna, men var ändå underbart. Åkte i stort ett varv runt sjön. En häääärlig upplevelse. Några grader kallt, strålande solsken, och så kunde jag se och försöka följa småfiskarna under mig. De var naturligtvis snabbare än jag.

Det var bara ungdomens varma mjölkchoklad, korvmacka och den kladdiga apelsinen som saknades. Varför fick man alltid med sig en kladdig apelsin på vinterutflykterna? Vantarna av, skala apelsinen med darrande frusna fingrar och så på med vantarna igen. Nu var inte bara fingrarna kladdiga, utan även vantarna som gjorde att man nu frös om sina kladdiga händer. Det var då. Nu hade jag inte ens en termos kaffe med mig, men det saknade jag.

Ont i fötterna, men ändå en härlig vinterdag.

Ursäkta uppehållet

Faktiskt, det är rätt många som tjatat på mig om min försumlighet vad gäller bloggandet. Skall försöka bättra mig. Faktum är att mitt förra inlägg om kyrkan endast gav en enda kommentar på bloggen, men desto fler genom olika muntliga kommentarer.
Svaret innebar att jag borde stanna kvar eftersom det är den bästa möjligheten att påverka. Men... , det är ju så segt och tar sån tid att jag inte orkar.
Eftersom det bara är på bloggen jag förklarat min avsägelse förstår jag att rätt många måste ha läst den. Kanske har jag fått en del ovänner, men desto mer uppskattar jag de samtal som somliga fört med mig.
För mig är den delen nu avslutad.
Skall försöka bättra mig och vara lite flitigare med uppdateringen av bloggen.