Julbad 23 december

En vanlig bastudag, men ändå inte. Lite av julbad faktiskt. Med tunn is på sundet vid vår badstege fick jag sparka hål på isen med foten. Väl kommen i vattnet kunde jag sedan sätta mig på iskanten så den brast och på så sätt komma i ordentligt. Men iskanten är rätt vass så det gäller att vara försiktig så man inte skär sig i ändan och vid ryggslutet. Självorsakade problem men ändå så behagligt!
Nu skall vi äta julmat tillsammans med släktingarna i Fårösund och Malin och Johan som hann hem från Göteborg innan snöovädret bröt ut.
Sköt om er och må så gott i vinterovädret! Tänk vilken vinter vi hade haft om inte växthuseffekten hade funnits.
Jag tillönskar alla (båda) läsarna av min blogg en riktigt God Jul.

DBBW – De Bastu Badande Wännerna

Vår bastu tar emot oss med stor värme och härligt ljus från det vedeldade aggregatet. Det är vi tre stammisar. Konstnären, marknadsföraren och så jag som före detta officeren. Snabbt sprider sig värmen i kroppen och svetten börjar droppa från våra kroppar. Ute är det några minusgrader, blåser 16 sekundmeter, isigt, snöigt med enstaka isflak i det nollgradiga vattnet. Vår badstege är så igenisad att det knappt går att komma emellan räckena och ändå mindre hålla sig i den. Därför fäster vi ett rep runt midjan som säkerhet så vi kan dra oss upp ur vattnet.
Ut ur bastun. Vinden biter rejält i min nakna kropp. Hur stor är köldeffekten vid 16 sekundmeter och två grader kallt? Fötterna exponeras när man går de isiga och snöiga stegen. Fumlar med repet. Får fast det och halkar på stegens isiga trappsteg. Ner med fötterna – kallt! – ner med resten av kroppen. Nu börjar det bita till i skinnet när man badar. I dag blir det ingen simtur. Upp igen. Huttrande lossar jag repet sedan snabbt in i bastun till kompisarna och en god öl. Så kallt/varmt och ändå så skööönt. Det här upprepas två till tre gånger sen är vi nöjda och belönas med var sin sup innan vi skiljs åt. Vi har nu som bonus uppdaterat oss och stämt av såväl det lokala som internationella läget under härliga former.
Väl hemkommen noterar jag med viss besvikelse att det nu dröjer en hel vecka till nästa möte med DBBW.

Kan vi nå inomregional balans?

Landsbygdsutvecklingsprojektet "Träffpunkt Fårösund" börjar lida mot sitt slut. Efter snart tre år som projektledare skönjer jag nu projektets slut den 31 mars 2011. Som "Grand final" skall det bli ett landsbygdsseminarium den 31 januari 2011. Inspirationen fick vi på landsbygdsriksdagen i Sunne i våras.
Vår utgångspunkt är regeringens utredare Lars Högdahl, som också medverkar, rapport om "Se medborgarna - för bättre offentlig service" (SOU 2009:92 http://www.regeringen.se/sb/d/11456/a/135548 ). Därtill lägger vi en reflektion kring begreppet "Kompletta orter". Till vår hjälp där har vi professor Per G Berg från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala. Moderator för det hela är Thomas Norrby också SLU – känd landsbygdsutvecklare med rötter på Gotland.
Vi har fått klartecken om deltagande från de som har inflytande och kan påverka den inomregionala balansen – skapa balans mellan Visby och Gotlands landsbygd. Landshövdingen, kommunalråden, kommunens högsta tjänstemän, representanter från röda korset, näringslivet, Tillväxt Gotland, Hushållningssällskapet, LRF, arbetsförmedlingen, ALMI, Leader Gotland, Länsbygderådet, CSN, de gotländska utvecklingsbolagen med flera.
Efter underhandskontakt skall nu i närtid personlig inbjudan skicka ut. Det är nu mer än 90 deltagare och det är max vad vi kan hantera.
Länsbygderådets styrelse, där jag är med, skall sedan ta stafettpinnen och ansvara för kontinuiteten och uppföljningen.
Det här känns spännande och än så länge helt rätt.

Snuvad på en lägenhet

För andra gången visas en lägenhet som vi är intresserade av. Den ligger på Byrumsgatan i Södercentrum högst upp med utsikt mot Visby och havet.
Vi har sedan vår dotter flyttade till Göteborg behållit en lägenhet på Söderväg och såg nu en möjlighet att ”byta upp” oss.
Vi deltog vid andra visningen av lägenheten. Bra utsikt, bra läge men kanske lite eftersatt underhåll. I annonsen var köpeskillingen satt till 2 175 tkr. På kvällen efter visningen var 2 mkr bjudet. Dagen efter fanns ett bud på 2 010 tkr. Vi bjöd då 2 050 tkr och mäklaren informerade säljaren om att vi var med i budgivningen och vilka vi var (vi känner varandra sedan tidigare). Nytt bud på 2 060 tkr och dagen därpå 2 150 tkr. Nu bjöd vi 2 175 tkr! På kvällen fredagen den 8 oktober meddelade mäklaren att vårt bud var högst och budgivningen avslutad. Vi stod som slutliga köpare av lägenheten! Säljaren var angelägen om att genast få kontraktet skrivet och vi uppmanades komma in på lördagen. Mäklaren skulle återkomma med aktuell tid på lördag förmiddag.
Sent på lördagsförmiddagen ringer så mäklaren och meddelar att säljaren åberopat sin rätt till förbehåll och nu valt att sälja till en annan köpare.
Till saken hör att säljaren, en före detta chef på KA3 som nu beslutat flytta till Karlskrona, och jag inte haft världens bästa relationer. Han var känd för att ofta arbeta ”i egen sak”, hålla sig väl med överordnade och var måttligt omtyckt av underställd personal. Hans tid som chef på KA3 har inte heller lämnat några positiva värden efter sig. Vet inte om det är någon avundsjuka från f d KA 3-chefen eller något annat groll som ligger bakom, men vi känner oss lite lurade. Tycker vi borde ha informerats tidigare i budgivningen om vi inte var godtagna som köpare. Vår medverkan i budgivningen har ju höjt slutbudet.
Det skulle vara mig fjärran att antyda och jag har inga belägg för att den affär som nu blev av kan ha genomförts med till viss del "svarta pengar". Jag vill absolut inte vara orsak till att ett sånt rykte skulle kunna spridas! Säljaren har helt enkelt valt att sälja för 2 150tkr i stället för 2 175tkr, med en ekonomisk förlust på 25 000kr.

Vi har accepterat läget och känner oss nu nöjda med den lägenhet vi har.

Debatt mot sossefanatiker

Svar på Lennart Lindgrens onyanserade och partiska inlaga i Gotlands Folkblad 2010-10-29
Lennart Lindgren oroar sig på Folkbladets ledarsida om vad man skall göra med Fredrik Reinfeldt. Snaskigt och onyanserat letar Lindgren med lupp bland många av alliansens förtroendevalda, men missar helt sitt eget parti. Han ser grandet hos sina politiska motståndare men missar bjälken inom sitt eget parti.
Som exempel ondgör han sig bland annat över att förre statssekreteraren Ulrika Schenström pussade en TV4-journalist. Och det är ju klandervärt, eller…?
Lindgrens påstående om Fredrik Reinfeldt ” Gång på gång denna totala brist på omdöme. Och därmed brist på ansvar för landet.” säger mest om Lindgrens bristande omdöme. Bedömningen är han ensam om och delas definitivt inte av allmänheten. Fredrik Reinfeldt har av folket i dag det största förtroendet bland partiledarna och som statsminister. Däremot vill varannan socialdemokrat, enligt en av Aftonbladet nyligen publicerad Sifoundersökning, att Mona Sahlin skall avgå som partiledare.
Aktuellt är ju partisekreterarens Sofia Arkelsten miljöresa till Frankrike. Hon frias nu i samband med att överåklagare Gunnar Stetler inte avser inleda någon förundersökning. Skälen är bland andra att resan var sakligt motiverad och inte innehöll stora nöjesinslag. Alternativt fanns möjligheten att riksdagen hade bekostat resorna vilket ytterst belastat oss skattebetalare.
Jag kan inte motstå att, som Lindgren, peka på några tidigare försyndelser: Mona Sahlins skicklighet finns i att hantera media. I hela ”toblerone”-historien handlade det inte om toblerone utan om att hon hade svart barnpassning, inte betalade TV-licensen, hade tagit ut tusentals kronor oredovisat från tjänstekortet, använt kortet för att betala privata kläder och privat hyrbil. Efter en mängd parkeringsförseelser ordnade man fria parkeringsplatser för henne. Hennes "time-out" var på Mauritius och stora delar av resan betalades av skattebetalarna. Den resan borde däremot vara föremål för granskning. Så nog var det skickligt att få det att framstå som en toblerone. Tänk om Borelius och Stegö Chiló hade varit så skickliga. Då hade de kanske lyckats bättre i sina politiska karriärer.
Det är patetiskt när man i dag läser Sahlins omdöme om att Arkelsten visade prov på "extremt dåligt omdöme". Fem kvällar i rad satt Sahlin i Kungliga tennishallen och såg tennis i Stockholm open. Hon lät sig bjudas tillsammans med sin son till ett värde på 7500 kronor. Det tycker hon helt är i sin ordning.
Lindgren avslutar sitt inlägg med att: ”Först nu upptäcker svenska folket vilken regering de röstat fram.”. Hur totalt felaktigt påståendet är bekräftas av en nyligen gjord Sifoundersökning som visar att alliansen skulle få egen majoritet om val hölls i dag.

Tråkiga telefonsamtal

För snart en månad sedan fick vi inom en timme, på fredagskvällen den 8 oktober, tre telefonsamtal. Två tråkiga dödsbud och ett roligare bud om lägenhetsköp som vi inte helt kunde glädja oss åt i all bedrövelse och sorg.
Min vana trogen var jag och bastade och badade tillsammans med konstnären och marknadsföraren. Den här gången var vi inte fler utan det var bara hjärntrusten i DBBW, De Bastu-Badande Wännerna. När jag kom hem berättade Lisbeth om de tre telefonsamtalen.
Lisbeths kusin Anders hade efter några månaders vistelse på Visby lasarett lämnat oss. Nu lämnar han oss efter att hans allmäntillstånd successivt försämrats allt mer och mer sedan i våras.
Som om det inte vore tragiskt nog får vi samtal om att vår dotters svärfar Curre även han gått bort. Det kändes mycket overkligt och tungt. Visserligen visste vi att han dagen innan drabbats av en kraftig hjärnblödning, men vi hade ändå svårt att ta beskedet till oss. Vi mindes ännu hans stora glädje och entusiasm i samband med Lina och Stefans bröllop och alla andra glada släktträffar och möten.
I samma veva meddelar en Visbymäklare att vårt bud på en lägenhet i Visby antagits som slutbud och att vi nu står som köpare till lägenheten. Jag tänker här inte närmare beskriva känslorna och sorgen kring de båda alltför tidigt bortgångna släktingarna. Lägenhetsaffären är intressant och den kanske jag kommenterar lite senare.

Oväntat möte i Bryssel

LAG-gruppen i Leader (landsbygdsstöd med EU-medel) var den 21 - 23 september under tre dagar i Bryssel för att bland annat bekanta oss med EUs verksamheter och adminstration.
När vi efter den teoretiska informationen står på EU-parlamentets åskådarläktare visar det sig att det från en Hultsfred-grupp finns en som varit i Fårösund och på Gotland. Jag tar snabbt reda på att han en gång även har bott i Fårösund. När han säger att han heter Anders Helgee, inser jag genast att hans far en period var lärare i Fårösundsskolan. De bodde då som närmaste grannar till oss på Strandvägen i Fårösund. Faktum är att min tvillingbror Bertil en gång räddade honom från att drunkna när han ramlade i sjön från bryggan. Bertil såg honom ligga i vattnet, hoppade i och drog upp Anders.
Nu träffas vi av en händelse i Bryssel! Utan att vi känner igen varandra! Världen är ibland ganska liten.
Jag ber honom hälsa sin far innan vi skiljs åt.

Vad är lycka?

Kommer hem ganska sent. Mötet segade och varade nästan till 22.00 i Lau, söder om Ljugarn. Nu skall det bli skönt att komma hem. Cirka 11mil. Fullt med tankar och funderingar i skallen. Turisterna har dratt, så det är ganska lugnt på vägen. Ändå är jag trött när jag kommer hem vid halvtolvtiden.
Lisbeth är hemma. Hennes bil står i infarten och fönsterbelysningen är tänd. Släckt i sovrummet. Hinner inte ur bilen förrän katten kommer och vill ha lite omsorg. Låser upp, öppnar dörren och innan jag kommer in känner jag doften av nybakat. Lisbeth har bakat! Jag får en behaglig känsla av rofullhet, hemtrevnad och lugn. Lisbeth sover tryggt. Hon skall upp lite efter 05.00 för att ge sig iväg vid 06.30-tiden, då jag brukar kliva upp.
Jag skär en bit av den goda nybakade kakan, njuter och varvar ner. Kelar lite med katten och ger den mat. Efter snabba kvällsbestyr lägger jag mig bredvid Lisbeth som sover så tryggt. Skall jag väcka henne? Naturligtvis inte.
Egentligen har vi det ganska bra, men ofta rinner tiden ifrån oss och med viss besvikelse kan man konstatera att vi inte umgås lika ofta som vi träffas. Efter en kort fundering på morgondagens plikter somnar jag lugnt och tillfreds med min tillvaro. Det är rätt gott att ha någon som väntar på sig även om man inte får tillfälle att umgås, prata och kramas. Lycka är att sätta värde även på de små vardagliga händelserna.

Lina

Midsommar. Dags för bröllop. Vigsel i Fleringe kyrka. Stefan Knutsson och Lina Eklund tar släktnamnet Stenbom till stor glädje för Lisbeth och hennes släktingar. I kyrkan överraskar Lina och Stefan alla med att sjunga och spela Bröllopsvals från Hagen. Intet öga var torrt! Veteranbil Chevrolet 1925 körd av Patrik Bergvall och tågtur körd av Sixten Björklund från kyrkan till festen i Bläse. Trevlig fest i Bläse med fin mat av Peter Svensson (militär landslagskock). Många trevliga tal och roliga hyllningar. Tack vare toastmastern Malin gavs jag tillfället att i mitt tal inleda skålandet i det röda vinet och utbringa ett leve för brudparet. Men man börjar nog bli lite äldre. Vi gick hem redan vid tre-tiden. Ungdomarna festade några timmar till. Fördelen med att man numer ofta är rätt måttlig blir att man känner sig frisk och i bra form dagen efter. Dagen efter, ja då var det gemensam grillning och "efterfest" vid Bläsestranden.

Flyttkarusell Jungmansgatan-Söderväg-Endreväg-Göteborg

För ett och ett halvt år sedan togs familjens kära mormor Ellen ifrån oss. Efter många våndor och funderingar har vi nu avyttrat hennes fina lägenhet på Gråbo. Det har inte varit något lätt beslut och hela tiden har minnen rivits upp och påmint oss om Ellen även efter att vi avyttrat en del av hennes tillhörigheter. Det har varit betungande och vi beslöt därför att sälja lägenheten. Lisbeth har gjort ett jättejobb! Vi vårdar nu Ellens minne på andra betydligt bättre sätt.
Malin har nu efter snart 5 år på PayEx (Fd Faktab Finans) beslutat att läsa vidare. Hon flyttar till Göteborg i morgon tisdagen den 17 augusti. Tillsammans med Johan har hon köpt en lägenhet i centrala Göteborg. De säljer huset på Endreväg och Lisbeth och jag övertar lägenheten på Söderväg i Visby. Om Lisbeth har en jobbig dag med arbete sent på kvällen kan hon någon gång stanna kvar och behöver inte åka hem till Fårösund.
Vi tycker att lösningen för oss nu känns rätt bra. Problemet är naturligtvis att Malin och Johan flyttar till Göteborg. Men det får väl vara ok under studietiden fast den känns rätt lång. Nu skall hon läsa på Handelshögskolan i Göteborg.

Byggresa Gotska Sandön

I år blev jag invald att delta i Gotska Sandöns ”Bygglag”. Årets första bygglagsvecka genomfördes från söndag till söndag den 16 - 23 maj.
Vi åkte med ordinarie tur från Fårösund till Gotska Sandön (GS). Jag tillsammans med en handfull händiga killar. Jag tänkte ” jag kan i alla fall skala potatis och inte vara i vägen alltför mycket”.
Utresan var behaglig, vi såg bland annat säl och upplevde en lugn landstigning på Las Palmas. Sen fick vi transport till fyrbyn. Sigge o jag delar rum. Välkomstmiddag! Man kände sig privilegierad.
Första dagen packade vi virke på traktorvagnen och drog iväg med traktor och bil. I strålande solsken lade vi på nytt trädäck vid Bourgströms stuga lite söder om Hamnudden. Kul! Det gick på en och en halv dag. Bättre än väntat.
Så var det dags för tjärsmörjning av Madam Söderlunds stuga vid Gamla gården. Kul, och resultatet blev bra. Vi flyttade på virke från sågen för bättre förvaring på annan plats. En dag var det dags för en tripp till den tyska kolerakyrkogården som ligger in mot skogen från de ryska kanonerna på mitten av Franska bukten. Det var tjärsmörjning och några skyltar som skulle skruvas fast.
På kvällarna efter maten tog vi oftast promenader på ön. Trots att jag varit där drygt ett femtontal gånger finns det alltid något att se och uppleva. Bland annat strändernas förändring från år till år. Och ”Döda skogen” som inte finns längre eftersom den har vuxit igen. Första gången jag var på Sandön var som värnpliktig 1964 och nu var det en i bygglaget som också var med då.
Några kvällar tog vi förutom en öl och lite vin oss en och annan whisky. Och naturligtvis badade vi bastu och tog oss ett dopp i havet. Det är lördagskvällen som gäller för bastubad. Vi var några som inte kunde hålla oss utan tjyvbastade några dagar före, vilket av somliga inte sågs med så goda ögon. ”Här bastar vi på lördagar om det så behövs eller inte!”
De första dagarna kände jag att tiden nog skulle gå långsamt här på ön, men ju närmare hemresedagen vi kom desto snabbare gick dagarna.
När vi återkom till Fårösund efter en vecka såg vi med avund på dem som nu stod i tur att åka ut. Eftersom det var första dagen med dåligt väder tyckte vi ändå att vi var lyckligt lottade.
I augusti är det dags för byggresa 2. Kanske är man med då också.

Landsbygdsriksdag i Sunne 6-9 maj

Nästan som ett litet "Almedalen" med många bra seminarier och möjligheter till kontakter.
I år hade vi från Bunge Sockenförening förmånen att genom Länsbygderådets försorg delta vid Landsbygdsriksdagen i Sunne.
Tack vare Länsbygderådets arbete har vi lotsats rätt på buss, båt, hotell, seminarier och utflykter. Allt till vår stora belåtenhet.
Vi har knutit kontakter och på ett behagligt sätt stiftat bekantskap med Länsbygderådets styrelse och de andra deltagarna.
Vi har varit på många givande seminarier som gett oss idéer och goda uppslag. Nu gäller det att gemensamt applicera och i tillämpliga delar anpassa och omsätta dem till våra lokala förutsättningar.
I Bunge Sockenförening har vi träffats för att summera våra intryck. Vi skall genomföra ett seminarium kring ”Befolkning i balans”, Kompletta orter” och den ”Högdahlska utredningen”. Vi skall arbeta med den lokala bredbandsutbyggnaden och med stöd från Tillväxtverket se över möjliga ”Lokala servicelösningar”.
Vi vill tacka Owe, Eva, Riina och alla andra deltagare för bra arrangemang och trevlig samvaro.

Glasigloos i Fårösund eller en händelse som gör att "Smidiga Gotland" och "Raka spåret" mer klingar som roliga slogans än en smidig kommunikationsväg

Vi har två glasigloos på nedre delen av Träffpunktens parkeringsplats i Fårösund. En för färgat och en för klart glas. Dessvärre lämnas inte bara glas utan en del förpackningar och sopor kastas också här. Det är ett j-drans oskick, men vem skall ta hand om soporna?
Efter att skräpet legat där i månader beslutade jag mig för att kontakta kommunens renhållningsansvariga.
Ringer och får höra ”Det är fortfarande kö, var…”. Efter 25 minuter tröttnar jag och ringer kommunens växel för att bli kopplad direkt till en fysisk person. Efter en liten stund är jag tillbaka i kön ”Det är fortfarande kö, var…”. Nu skriver jag e-post till renhållningen, där jag förklarar att vi vill bli av med soporna. En stund efter att jag sänt e-posten tröttnar jag för andra gången och avslutar telefonsamtalet efter ytterligare 25 minuters telefonkö.
Utan någon kommunikation upptäcker jag så några dagar senare att våra glasigloos är borta, men SOPORNA ÄR KVAR! Meningen var ju att soporna skulle bort!!
Nu ilsknar jag till och skriver en insändare till gotlandstidningarna. Se länk:

http://www.helagotland.se/insandare/artikel.aspx?articleid=5973993

Den publicerades i GT måndagen den 26 april. Samma dag direkt på förmiddagen ringer en tjänsteman från renhållningen. Nu har ämnet diskuterats och hans chef och Bertil Klintbom har varit inkopplade. Han lugnar mig med att vi skall få tillbaka igloosarna (heter det så i pluralis?) och att det i Fårösund dessutom skall ordnas en insamlingsstation, där hushållen ska kunna lämna tidningar, plast, pappersförpackningar och metall. Från årsskiftet upphör dessvärre all grindhämtning av tidningar, plast, papper och metall på Gotland eftersom Förpacknings- och tidningsindustrin, FTI, inte är villiga att stå för kommunens kostnader för denna service.
Det tråkiga är att man som i det här fallet måste gå via insändarsidorna för att få kontakt med kommunens tjänstemän.

Inställd Rapalaresa blev båtklubbsfest och vårutflykt

På grund av askans utbredning från den Isländska vulkanen Eyjafjallajökull (säg det om du kan!) ställdes Leader Gotlands deltagande i 5-nationersmötet i Rapala i Estland in. Rapala är kanske mest känt för sina fiskeredskap, men nu var avsikten ett erfarenhetsutbyte mellan olika nationer. Ett ömsesidigt utbyte som ger oss vidgade perspektiv och erfarenheter om hur vi kan bli bättre på att nyttja de EU-medel som Leader disponerar för landsbygdsutveckling.
Eftersom jag skulle åka till Estland bestämde Lisbeth sig för att åka till Stockholm och hälsa på Lina och Stefan. Hennes flyg gick enligt tidtabell trots att turerna omkring stoppades av askmolnets utbredning.
Plötsligt hade jag föräldrafritt och en ren almanacka flera dagar. Skönt att få ta det lite lugnt som pensionär. Hamnade i alla fall på Träffpunkten och dagarna gick snabbt.
På lördagen hade vi gemensam fagning och röjning i Badhusparken och på kvällen var det läge för båtklubbens vårfest. En trevlig tillställning i klubbhuset med god mat, som Peter Svensson - vår landslagskock - och Gittan stod för, och så blev det faktiskt läge för lite gammeldans. Nu för tiden är det inte så ofta man snurrar runt i en hambo eller snoa. Annat var det förr. Kul hade vi i alla fall.
Malin kom ut på lördagen och på söndagen gjorde vi en skön vårutflykt med medhavd fikakorg då bara vi två fick tillfälle att träffas och prata med varandra i lugn och ro. Sånt behöver man också ibland. Tack för att du tog dig tid Malin.

Ullas festliga födelsedagsfirande

Trevligt folk, god mat, roliga tal, bra musik och stämning på topp! Vad kan men mer begära. När Ulla Kihlén firar då är det fest och glam. Lika roligt hade vi för cirka ett år sedan då det var Åke som fyllde jämt.
Värdskapet sköttes med den äran. Vi kände oss välkomna direkt vid entrén och efter mingel bjöds det till bords till en utsökt buffé. Stämningen var genast på topp. Kan de inledande snapsarna ha bidragit? Säga vad man vill om Fleringeborna, men fira och ordna trivsamma fester det kan de. De är också några trevliga rackare. En behaglig blandning med Rute- och Bungebor är tydligen inte heller helt fel. När man sen får njuta av Åkes tal som han alltid får ihop på slutet trots långa utsvävningar då känner man att livet är värt att leva.
Vid slutet av måltiden ordnade värdparet och musikern Gerth Hansson – som lät som en hel orkester - en musiktävling där det gällde att känna igen melodier och sedan svara på något speciellt för just den låten. Eftersom det var en hel del 60- och 70-talsmusik kände man sig ganska hemma. Konstigt nog lyckades jag vinna, och priset bestod i en live- CD-inspelning av valfri låt som Gerth kompade. Min fru Lisbeth blev orolig, men jag kände att det kunde vara kul att försöka.
Om applåderna bestod i medömkan eller uppriktig uppskattning vet inte jag, men kul var det. Får väl se om det kommer några skivkontrakt. :)
Efter buffén och avecen var det dags för dans och trevligt umgänge till långt efter midnatt.
TACK Ulla för en fest att länge minnas.

ÄNGLAVAKT -premiär på Roy Fårösund

Röda mattan och skumpa med tilltugg välkomnade oss!
Fredagen den 12 mars var det urpremiär för Änglavakt på den anrika ROY-biografen i Fårösund. Många kändisar hade samlats inte minst min favorit Mikael Nyqvist som såg ut som tagen direkt ur "Grabben i graven bredvid" i sin rutiga skjorta och röda keps. Izabella Scorupco var också med och de satt raden framför oss i den fullsatta biosalongen. Jag tror hon grät en skvätt när hon för första gången såg filmen i sin helhet.
Särskilt roligt är att en bred representation av "bygdens folk" hade bjudits in förutom "proffskändisarna". Det är många som lokalt är engagerade i filmproduktionen i Fårösund och det visar ju vikten av den verksamheten. Efter mitt engagemang och kontakterna med företag som bidragit och säkrat tre års fortsatt verksamhet med filminspelning i Fårösund hade Bo Rehnberg bjudit in mig. Det är av stor vikt för lokalbefolkningen i Fårösund att känna delaktighet och engagemang i filmverksamheten.
Hur var då filmen? Tyckte den var rätt bra. Mycket förutsägbar, bra foto och bild, aningen högt bakgrundsljud vid vissa repliker, bra filmprestationer. Tror man blir positiv tack vare omgivningen, stämningen och den positiva andan som råder vid en premiär.

Nyvaknat Vasaloppsintresse

Plötsligt är Lisbeth den i familjen som är mest intresserad av Vasaloppet. Hur går det för Erik? Jag ser Erik. Där är han ju! Trea i andra klungan! Kan de komma ikapp tätklungan?
Lisbeth som jobbar på Rindi Energi i Visby är så intresserad av hur det går för Erik. Erik jobbar också vid Rindi Energi, på deras dotterbolag i Älvdalen, och har berättat att han åker skidor och brukar åka Vasaloppet. Faktum är att Erik Eriksson i år har startnummer 4 och åker för IFK Mora. Det innebär att han kom 4:a förra året. Erik är faktiskt dotterson till legendariske "Mora Nisse" som på den tiden vann 9 vasalopp.
Nu måste vi följa hans åkning och de andra gotlänningarna via webben. Här är det lätt att följa även de som inte hör till de absoluta topparna. Anders Thunegard, Jerker Loré, Mattias Veilens men också våra KA3-are, William Ringbom, Dennis Segerdahl, Rune Nilsson och Stefan Medbom.
Trots vårt fina vinterväder i Fårösund får vi nu följa våra hjältar i spåret på TV och på webben.
Vi önskar alla lycka till.

Återkomsten

Tisdag morgon. Sovit oroligt. Vaknar tidigt. Lite efter 4. Brasse är borta! När accepterar man det? Klarvaken. Funderar på dagens måsten. Ser efter katten. Inte där i dag heller. Hämtar tidningen. Ännu mer snö. Måste skotta. Inga färska kattspår. Var är han? Hoppas han inte lidit eller lider – tänker jag. Klar med tidningen och dagens sudoko före gotlandsfrågan kl 06.15. Frukost. Snöskottning. Var är katten? Lever han?

Men det var en liten annons i tidningen jag hade missat! En granne som läst noggrannare tipsar mig.

TILLVARATAGET
Svart hankatt med vita tecken upphittad i Fårösund. Har ett hack i ena örat. Ring Gotlands Katthem 261027.

Jag läser den en gång. Jag läser den en gång till. Ringer.
Det är Brasse!
Han finns på katthemmet i Follingbo.
Skickar e-post till Lisbeth och barnen.
Eftersom jag skall till Visby på torsdag kan jag ju hämta honom då tycker jag.
Nej, nej, nej!Fel, fel, fel! Han ska hämtas i dag helst med en gång! Jag känner att beslutet redan är fattat. Mot tre damer har man inte en chans!

Nu är han hemma igen. Åter till väckningarna på natten då katten skall ut. En som möter och välkomnar en när man kommer hem. Spinner så fort man pratar med honom, tillgiven och en att lita på.

Skönt att du är tillbaka Brasse.

Var är Brasse?

På morgonen onsdagen den 24 februari släppte jag ut Brasse. Brasse vår katt som blir 11 år i maj, var efter en innenatt nu mogen för ett utepass. Efter att jag läst tidningen, avslutat min frukost med en kopp kaffe och faktiskt i direktsändning talat med Joakim Åstrand på Radio Gotland, var det dags för mig att ta mig till Träffpunkten. Nu på vintern vill Brasse ofta komma in ganska snabbt igen, men jag ser inte till honom, så jag antar han vill vara ute lite längre i dag.
Väl hemma på lunchen brukar Brasse möta mig när jag kommer på infarten, men jag ser inte till honom. Var är han? Troligen har han gått in till grannarna Lasse och Kristina som är så måna om honom. Där trivs han också bra.
Brasse kommer inte hem på onsdagskvällen och jag ser inte av honom på torsdagen. Nu blir vi alltmer fundersamma. På lördagen ringer vi Lasse och Kristina. De har inte sett Brasse sen i onsdags. Vi letar och fortsätter prata med grannarna. Ingen har sett honom de senaste dagarna!
Nu har Brasse varit borta i mer än 4 dygn. Det känns lite tomt och en efterlysning är på sin plats.
Svart, kastrerad hankatt, med lite vitt på nos och tassar. Ett jack i vänster öra. Tillgiven och orädd. Vet du något om Brasse måste du höra av dig!

Skid-DM i Fårösund

Hur många har fått vår gotländska längdskidelit att gå "ur spår"? I söndags var det DM 5 milen för herrar. När jag kom i spåret gick bland andra Lars Thomsson och Anders Thunegard ur spåret för mig! Det ni!

Kul med en vinter som ger förutsättningar och möjligheter för längdskidåkning. Första säsongen vi på Gotland har utrustning för att skapa konstsnö (snökanon) får vi den bästa snövintern på mer än 20 år!
Trots de goda förutsättningarna i Fårösund med toppenfina spår, har jag inte tagit mig ut i spåret särskilt många gånger.
Inför DM-et var det dags! Jag deltog inte i själva tävlingen, men åkte som ”föråkare” för att kolla och preparera spåret. Före start var ”storåkarna” ute i spåret och testade vallan och sin utrustning. När de mötte mig som "föråkare" steg de sportsligt och vänligt av spåret och det var på så sätt jag fick dem att gå ”ur spår”. Eftersom jag är en måttlig motionsåkare hade jag inte haft en chans att mäta mig med dem i en DM-tävling.
Tack för att ni kom till den här fina DM-tävlingen i Fårösund! Och tack till ”Bellan” och Bert-Ola och deras medhjälpare för de fina spåren och arrangemangen kring tävlingen.

Tungt

Tungt besked om vår förgänglighet och hur lite vi kan påverka de riktigt väsentliga skeendena i vår tillvaro.
I dag nås vi av budet att min äldre bror K-G ”Kalle” i går kväll slutat sina dagar (lördagen den 16 januari). Trots att han fört en ojämn kamp mot allt han drabbats av de senaste åren känns det ändå tungt och fruktansvärt orättvist. En mängd olika sjukdomarna har de senaste åren successivt brutit ner honom. Trots god fysik har han inte orkat stå emot de hänsynslösa sjukdomsangreppen.
Märta informerar oss om den tragiska händelsen samtidigt som vi är fullt uppe i arbetet med att ta hand om och gå igenom det som Ellen lämnade efter sig för snart ett år sedan.
När man slutligen fattar att K-G verkligen inte längre är bland oss grubblar man på alla frågor. Varför? Varför? Varför? Så fruktansvärt tungt för Märta! Hur har hon orkat? Hur skall hon orka?
Aldrig mer får vi höra K-G berätta om någon av de otaliga episoder han varit med om under sitt liv. I sorgens stund slås jag av att det så gott som uteslutande är positiva, roliga och kvicka upptåg. Aldrig mer får vi prata med honom om hans idrottsliga uppvisningar. Vi var mycket stolta över vår storebrors framgångar inte minst på idrottsarenorna. Inom Friidrott, fotboll, handboll och ishockey gjorde han mycket bra ifrån sig. När han i en handbollsmatch inför en fullsatt sporthall snurrade upp och lurade Gutes hela försvar och bakom ryggen försmädligt passade till en frispelad kompis på linjen. Då jublade publiken. Eller fotbollsmatchen där de inblandade tog över domarrollen, var överens och gjord upp tvärt emot domarens beslut. Det gick att läsa om i Expressen.
K-G, Du fattas oss och det enda vi kan vara säkra på och måste inse är att vi mist en god bror, kompis och vän.